mikeules

Nej men se god kväll.

Ett litet avbrott på några dagar har visst skett. Vet ni vad?
Vi säger att det beror på alldeles för mycket att göra. Ellerhur?
För visst låter det väl bättre att säga "Nej, jag har fan inte hunnit
med att blogga någonting då jag har haft så jääävla mycket
att göra!" än "Nej det har inte hänt ett jävla skit de senaste dagarna
så det har helt enkelt inte funnits något att skriva om."?
Så vi låter väl det hela falla på det första alternativet! Fyfan,
livet är bra hektiskt ibland. Pfju!

Jag kan ju passa på att berätta kvinnorna i nedanstående inlägg levde
upp till sitt brev, och knackade på utsatta datum. Naturligtvis
öppnade jag inte dörren, då jag är föga intresserad av deras
psykotiska uppenbarelser. Men de mår säkert skitbra av dom.
Men jag ser gärna att de begränsar dessa visioner till sig själva.
Eller åtminstone begränsar sig till likasinnade. Jag vill inte vara
en del av deras dörr i dörr knackar-övertygelsemission.

Några vardagsäventyr? Men vafan! Nej! Inte än. Men jag återkommer
när jag har gjort någonting riktigt intressant! Håll ut, och tappa inte
hoppet!

Nya ordet för veckan: Kroppsroger.
Va? Vad menar jag? Jo, det ska jag berätta.
Det är alltså så här att jag tänkte införa ett veckans ord. Eller ja,
fan vad tråkigt det lät. Vi kör väl lite när jag känner för det-ordet
istället. Så dyker det upp lite mer oregelbundet och spontant.

Bakgrunden till ordet Kroppsroger är som följer:
Min sambo jäste i soffan och kollade på TV när jag blev tvungen
att rusa på wc under reklamen, varpå jag hör ett ord som jag aldrig
någonsin har hört i hela mitt långa skitiga jävla liv. KROPPSROGER.
Vad i helvete är Kroppsroger tänkte jag. Jag gick ut i bara fillingarna
för att snabbt absorbera information kring detta reklamfenomen och
upptäckte till min besvikelse att jag hade hört fel. Det som egentligen
sades var Kroppsspråket. Dock så hade, och har fortfarande, jag
och min underbara sambo offantligt roligt åt mitt lilla hörfel. Nu kommer
dock det stora psykologiska mysteriet; Vem i helvete är Kroppsroger, och
varför letade han sig fram genom mitt snåriga undermedvetna?

Men nu, käre läsare, är det dags för undertecknad att ta ett svanhopp
ned i ostbågspåsen. Lev väl!

Vi ses!