mikeules

God afton.

Natten har lagt sig tung och klibbig, men sömnen, den måste ha
fastnat någonstans mellan Vart i helvete är den där jävla myglaren
John Blund!? och Satan i havet vad irriterande att inte kunna sova
när man behöver!

Men man kan ju försöka glädja sig åt att sömnlösa nätter oftast
kommer med ökad hjärnaktivitet när det gäller själv- och
omgivningsanalyser. Och tar man dessa på rätt sätt så kan man
ju roa sig gott in på småtimmarna när gryningen smeker ens skalp
som om den vore en flicksnärtig vagina.

Så nu sitter man här, med ögon så blodsprängda att de snarare
påminner om två skotthål i nyllet än två grönmelerade ögon, svettig
som en strandraggande italienare och undrar vilket tåg tillbaka till
huvudstaden man skall ta. För just nu sitter jag nere i Götet hos
flickvännens föräldrar och ugglar. GIVETVIS en riktigt trevlig visit.
Man kan behöva komma bort från storstadsstressen lite ibland, och
vad passar då bättre än lite skönt chill med tjejen hemma hos
svärföräldrarna? GIVETVIS en riktigt trevlig visit.

Kan ju passa på att berätta för det ansiktslösa herrskapet som har
letat sig fram hit att jag har upptäckt en mycket frustrerande sida hos mig
själv under de senaste dagarna. Japp. Det är sant. Vi har vid
upprepade tillfällen spelat Göteborg. Västkustens lite bleka svar på
Monopol, och de gånger jag har blivit försatt i totalkonkurs har jag kokat
inombords av oförmåga att acceptera slutet.

Jag har alltid trott att jag var en god förlorare fram tills dess att jag spelade
spelet Göteborg, men jag får väl helt enkelt lov att erkänna mig besegrad.
JAG ÄR EN USEL FÖRLORARE! En riktigt grinig jävla skitkass förlorare.
Behöver du någonsin en partydödare, spela Göteborg/Monopol med mig. DO IT.

Nej, nu börjar svetten leta sig ned till de sydligare regionerna, någonstans
mellan skinkorna, ned i den gömda dalen. Dags för en förhoppningsvis
sömnighetsvälkommande dusch. Jag får försöka lista ut vilket tåg det blir hem
där.

God natt mafiosos!